Favorit i repris, Urstark inspiration

Denna gästbloggerska hade vi vår på vår gamla blogg http://ccconsulting.nu/
 Det är helt klart att vi måste lägga in det på nytt på vår nya sida. 
Tack Ramona för att du delar med dig och gästbloggar hos oss. Vi kan med glädje meddela att det kommer mer från denna kloka kvinna framöver.


40kg på 20 månader (10år)
Det här är en text om övervikt, hur jag blev av med den, upplevelser och insikter på vägen mot målet.
Skulle kunna skriva massor om tankens roll i livet, vikten av nära och äkta relationer, intoleranser och beroenden/missbruk men ska försöka hålla mig till temat viktminskning utan att ta allt för stora sidospår men några små avstickare är oundvikligt eftersom de är en del i min viktminskning.
År 2003 vikt:108kg Försök nr:1
Jag var trött på att gå omkring och tycka synd om mig själv vara missunnsam och önska att jag var smal. Jag bestämde mig för att göra något åt det. Promenerade till biblioteket och lånade en hög med viktväktar böcker, lusläste dem, lärde mig alla regler och körde igång. Efter sex månaders total fokus på points (för er som inte är bekanta med points kan jag berätta att det handlar om att räkna kalorier) och träning hade jag kommit en bit på vägen och vägde 85kg.
Det var en fantastisk känsla att ha kommit så långt och målet fanns inom räckhåll!
Jag tappade fokus ett tag och utan att märka det föll jag tillbaka i gamla vanor och sakta kröp sig kilona på igen.
Det dröjde fem år till nästa försök. Under de fem åren jobbade jag mycket med självkänsla, egenvärde, mental coaching och ändring av beteende.
Jag slutade snusa, skrev tacksamhets bok varje dag och försökte att se på världen och livet ur en annan vinkel.
De åren och det jobbet jag gjorde med mig själv och mitt tänkande var absolut nödvändigt för framtida resultat. Insikten om att jag själv väljer hur jag reagerar på händelser var ovan och överväldigande. Helt plötsligt var allt möjligt!



 

 

År 2008 vikt:98 försök nr:2
Beslutet att göra något åt min vikt kom efter att jag läst boken GI noll av Sten Sture Skaldeman. På bara två månader med kostförändring gick jag ner 13kg.
Ingen räkning av kalorier in eller ut. Bara äta riktig mat, grönsaker och fett tills jag var mätt. Hur enkelt som helst! Men ändå föll jag tillbaka i gamla fotspår.
Under en tid pendlade jag mellan GI noll och "vanlig" mat. Jag kände att jag mådde bättre av GI noll. Mindre lynnig, mindre dimmig och mer utvilad. Trots det lyckades jag ändå inte hålla fast vid det sättet att äta.
I början av 2009 fick jag en glutenintolerans diagnos. Efter det blev jag låg. Jag blev uppslukad av att kunna äta allt, bara i glutenfritt format. Bakade bröd, kakor, pizza, punchrullar ja allt. Såklart åt jag det också.
År 2010 vikt: 95 försök nr:3
På hösten skrev jag in mig på Extravaganza. Det kosttänk som finns där är väldigt likt viktväktarnas kaloriräkning och kaloriförbrukning.
Det som gjorde att jag valde att prova på det var helhetstänket. Förutom kostrådgivning och träff med träningsinstruktör så ingick det även mindfullness, mentalträning och gruppsamtal. Jag hade ju förstått att det här med min övervikt var lite mer komplicerat än vad jag tidigare hade trott. Att det inte bara vad jag åt. Nästan ännu viktigare var hur, när och varför.
Fyra månader senare var jag 15kg lättare..... och även denna gång föll jag tillbaka. En människa kan inte förväntas lyckas med att gå ner i vikt eller ens stå stilla när den hela tiden är hungrig. Inte all vilja i världen skulle göra det möjligt för mig att leva så.
År 2011 vikt:108 försök nr:4
I september började jag äta en strikt lågkolhydratkost enligt GI noll/LCHF/Paleo. Det gick bra. Jag var mätt hade enorma mängder energi och kilon försvann eftersom. Visst fanns det perioder när jag var lite mer liberal med kolhydrater men då iform av en potatis eller lite morötter. Vilket också resulterade i att vikten ibland stod stilla men då var det bara att backa och vara striktare igen.
På våren 2012 åkte jag till Stockholm på ett hälsokonvent. Där föreläsningar om lågkolhydratkost, inspiration, tankens kraft och beroende varvades med hårda pass av funktionell träning och avslappning. Det var också där det riktiga intresset för näringsfysiologi och hormoner tändes. Vad händer egentligen i kroppen när man äter och hur stor roll spelar det vad man äter!? Mycket intressant.
Sommaren 2012 utbildade jag min till lågkolhydratkostrådgivare med inriktning mot LCHF/Paleo.
I april 2013 nådde jag mitt mål -40kg och ett normalt BMI.

 

Så här i efter hand är det inte så svårt att se varför jag lyckades den här gången. Jag hade angripit mitt viktproblem på bred front, skaffat massor av kunskap, erfarenhet och inte gett upp. Jag vägrade acceptera att det skulle vara ett "normalt" tillstånd att vara hungrig och lynnig. Jag hade ju upplevt perioder utan vild hunger, konstant sug och kort stubin. Jag visste att det var en kostförändring som behövdes och jag var väl förberedd.
Men den absolut avgörande faktorn var att jag inte längre kunde äta bröd. Bröd var alltid inkörsporten till att falla tillbaka i gamla vanor. Nu med all kunskap från min utbildning vet jag också varför jag hade så svårt att göra slut med bröd. Delar av glutenproteinet omvandlas i blodet till exorfiner -opioidliknade ämnen som stimulerar belöningssystemet och därför har så många svårt att sluta äta bröd. Även glukosintoleranta (sockerkänsliga) personer bör undvika att äta glutenprodukter eftersom det triggar suget efter något sött.

Som tur är så tar min kropp hand om mig om jag bara tar mig tid att lyssna. Att upptäcka min glutenintolerans var hemskt, deprimerande, upprörande och trist. Men nu känner jag mig tacksam och glad! Jag vet alldeles säkert att mitt förhållande till bröd, pasta och gröt mm på inget sätt var vanligt eller okej. Skulle inte vara där jag är nu om det inte vore för glutenintoleransen. Kommer ihåg att jag vid ett tillfälle sagt till min man och jag citerar - Jag är en bread junkie (bröd alkis). Visste inte då hur sant det faktiskt är.

Nu är jag trygg i mitt kost val och att äta lågkolhydratkost med så naturlig mat som möjligt utan socker, färgämnen, tillsatser och besprutning är min ambition.
Mitt fokus är nu inriktat på fysisk styrka och kondition. Att om 20 månader vara i mitt livs bästa form. Vem vet kanske dröjer det 10 år innan jag är där. Antagligen kommer jag att snubbla på vägen, kanske rent av "misslyckas" vi får se. En sak vet jag säkert, jag kommer att lära mig massor, ta till mig en del och utmana mig själv på vägen!

/Ramona