När målen inte nås

I vintras bestämde jag mig för att träna både mentalt och fysiskt inför ett långt lopp, ett maratonlångt lopp. Höga kusten maraton för att vara exakt.
Vackert, coolt och en rolig utmaning. Tänkte inte att jag skulle springa hela vägen, men vandra, jogga å sådär. Man har 12 timmar på sig, och det för tusan torde jag ju fixa.
Fick med mig 2 galet härliga vänner på äventyret.
Nu kommer inte det här äventyret och målet att nås, en operation under vintern,smärtande fötter och höfter som vägrar låta mig komma mig vidare i mina träningsmål stoppar denna gång.
Fan, skit å piss känns det, astråkigt med något jag drömt om att klara.
Men när endast några km gör ont att förflytta sig så är det inte värt det, kommer inte va ett dugg roligt eller bra för min kropp med en sån utmaning om 2 månader.
Ja så vad gör vi med sånt, besvikelse , ilska och uppgivenhet.
Jag sörjer, är förbannad och ska hitta en annan väg, alltid nya vägar. Nya mål och önskningar. Det är väl så, men nu ska jag välja att se det modiga å lite galna i mig som gjorde att jag boka biljetten i första stund.
Det ska jag ta med mig å boka nåt nytt utmanande framöver. För det är då inte så att jag inte provar iaf.
Jag ska bagöre !!
// Cecilia